Jag måste bara säga att jag älskar attityd hos hästar. Det är så fasansfullt trist att se en häst som aldrig någonsin viftar på örat ens utan bara finner sig i allt. Visst är det skönt med en cool häst, men lite attityd tycker jag är uppfriskande, så länge det inte är något som är farligt. Idag fotade jag Midnight Pepper och hans matte och vi skrattade båda åt det faktum att Midnight verkligen verkade sura ihop när han bugade och inte fick någon riktig belöning.

Han plattade till öronen, visade tänderna och till och med gnisslade tänder, och vi skrattade så vi tjöt åt den demonstrationen av missnöje. Så fort matte klappade honom och gullade så blev han glad igen, men när hon försökte kräva en ny bugning fick hon tandagnissel och platta öron till svar igen, haha.