Fototips #2

Du vill ta porträttbilder på din häst. De ska vara "rena och snygga" men ändå inte simpla. Vädret har sagt upp sig och solen gömmer sig bakom molnen (inte helt ovanligt så här års) så vad gör du? Fotar bilder med svart bakgrund så klart! Alla kan, och det blir alltid snyggt om man gör rätt.
 
För att illustrera hur jag gör delar jag den här bilden tagen av Lydia Karlsson.
 
Du behöver:
  • En häst som gärna är knoppad och fixad, kolla så nosgrimman sitter rakt och alla flärpar i tränset är istoppade. Ha helst tygeln som att du ska rida, det blir minst rörigt på bild.
  • En medhjälpare eller helst två, en som kan locka hästen att titta och spetsa öronen, och en som kan hålla en ev reflexskärm. Har du ingen sådan kan du göra en av aluminiumfolie på platt underlag, det går lätt.
  • En dörröppning till en byggnad som är ganska lång, i det här fallet foderladan på ridskolan, men stallgången funkar också bra oftast. Släck och täck gärna för fönster med täcken eller liknande. Det spar in redigeringstid.
Ställ hästen i dörrhålet precis så att ljuset faller på den fram till manken ungefär, ibland får man ställa den ännu längre fram, för att öronen inte ska "försvinna" i mörkret.
Se till att ljuset helst kommer framifrån, mitt på dagen är alltså ultimat, men övrig tid kan man ställa medhjälparen som på bilden, på den "mörka" sidan med en reflexskärm brevid hästen. Då studsar ljuset i den och lyser upp båda sidorna.
Du som fotar bör stå så att du kan kapa bort så mycket som möjligt av bakgrunden redan i sökaren på kameran. Försök komponera bilden redan i kameran, så blir det enklast att redigera sedan. Medhjälpare nr två står rakt bakom dig som fotar, och rasslar med något så öronen spetsas, eller ta ut en annan häst och gå förbi med så hästen blir intresserad. Ta MÅNGA bilder, det är alltid något öra åt fel håll, någon blinkar, hästen tuggar eller lipar osv. Minst 100 bilder på en session, då kan man känna sig rätt lugn över att inte ha missat ögonblicket då allt stämde.
 
Resultatet? Tja, här är några av mina "svart bakgrund-bilder". Alla tagna under halv storm och regn eller snö.
 
Viveca & Bosse
Elsa & Hillary
Lydia & Musse
 
Har ni frågor är det bara att kommentera, så svarar jag i kommentarsfältet. Vill ni ha särskilda fototips så berätta gärna vad ni vill ha också!




Hästrasism

Eftersom jag haft hästar i mitt liv i över 30 år så har jag (tyvärr) mer än en gång sett olika exempel på vad jag skulle kalla "hästrasism". Folk som för sitt liv inte kan acceptera att en travare är en fantastisk kompis att rida ut på eller hoppa med, även om den är född för att springa oerhört fort i trav.
Människor som verkligen inte kan låta bli att kalla nordsvenskar eller fjordingar för "dumma, lata och tjocka" fastän massor av dessa hästar har en oerhörd motor och är jättefina i hull och muskulatur. Grov benstomme och mycket man och hovskägg är inte detsamma som slö lat och oduglig. Snarare är dessa grövre hästar några av de mest mångsidiga, coolare från start och orkar både dra och bära mer än de flesta halvblod.
 
En galopp på stranden är lika härlig oavsett vilken häst man rider. Här råkar det vara travaren Trullsan som fastnat på bild.
 
Jag är helt på det klara med att var och en har rätt till sin åsikt, och jag respekterar att man har olika syn på saker. Men jag tycker inte det är riktigt ok att man dömer någon för att den gillar, sköter eller äger en häst av en viss ras eller typ. Man behöver inte gå särskilt långt för att se dubbelmoralen i hästrasism heller. Många som kläcker ur sig att de "haaatar kallblod" älskar samtidigt Frieserhästar. Men vänta nu.. Frieserhästen ÄR ett kallblod! Hoppsan. Och någon som verkligen inte kan med Quarterhästar kan äääälska Painthästar. Fast ojsan, en Paint ÄR en Quarter fast med skäckfärg.
 
Arabhingsten Elliott är mångas drömhäst just för att han är en arab och dessutom hingst, men han är inte mer värd än någon annan häst bara för att han råkade födas med en smäcker kropp och hett temperament!
 
Ardennerstoet Ellis är på inga vis mindre häftig än Elliott när hon kommer i galopp mot mig. Snarare tvärtom! Där snackar vi power och urkraft.
 
Många gånger handlar det alltså om ren okunskap. Men det gör inte saken bättre, ärligt talat. Varför ska man fördöma någon, häst eller människa, baserat på hur de ser ut? En häst som är tjock har i allmänhet hamnat i fel händer, det är inte hästens fel. Banta ner den, och låt den arbeta som en häst ska, så har du snart nog en häst som både ser ut och mår bra, även om det står i registreringsbeviset att det är en Nordsvensk eller Ardenner.
Jag blir uppriktigt sagt både ledsen och arg när folk svartmålar varandra och varandras hästar baserat på utseende och ras. Alla hästar har sammetsmular. Alla hästar är fina vänner om man behandlar dem rätt. Och alla hästar har förutsättningen att bära eller dra dig om du ber den och ger den rätt förutsättningar. Att du är ryttare betyder inte att du inte får eller kan tycka om att bli dragen istället. Jag själv hade aldrig suttit bakom en häst när jag började på Hästskötarlinjen. Men jag lärde mig snart att älska att köra häst lika mycket som att sitta på ryggen, det är lika häftigt att dra på under en lång raksträcka bakom hästen som att galoppera på en stubbåker på hästryggen. Att verkligen se hur hästens muskler jobbar när den sträcker ut var en upplevelse jag missade ovanifrån. Allt har sin tjusning, och jag har idag testat att köra en, två och fyra hästar och tycker det är en otrolig känsla, att jag ensam kan styra två eller fyra hästar i stället för när jag rider, bara en.
 
Mina två frieserhästkompisar Marrit och Simon i arbete. Massor av power och riktigt häftigt att vara den som styr dessa två muskelpaket!
 
Helt allvarligt så tycker jag att det är lite skrämmande hur hårt människor kan döma varandra och varandras hästar, baserat på struntsaker. Huvudsaken är väl inte att man har en häst av en viss ras utan att man trivs med den häst man har eller rider? Hur många högt älskade ridskoleponnyer är inte korsningar? Hur många duktiga hästar finns det inte därute som skolats om från det ena till det andra? Fler borde lära sig att se individen i stället för stamtavlor och prestige. Man är inte sämre för att man har en "avdankad galoppör" än om man har ett halvblod. Man rider inte bättre på en arab än på en islandshäst. Sen kan det vara så att vissa raser har fått vissa egenskaper eller har bättre förutsättningar för något som man föredrar, som Frieserhästens steg eller nordsvenskens lugn etc. Men alla hästar är hästar. Och vi borde sluta se dem som statussymboler och skäl till kränkningar och mobbing. Vill man hoppa kan man göra det även på en islandshäst även om den råkar vara femgångare eller har gått på turridning i tio år. Det handlar om individen, inte rasen.
 
 




Hunden, naturlig del i stallet

Jag tror att jag kan räkna på ena handens fingrar de stall där jag varit där det inte funnits en eller flera hundar i stallet. Det är uppenbart att hunden och hästen liksom "hänger ihop". Men enligt min erfarenhet så är det inte alldeles okomplicerat alla gånger. Det finns flera faktorer som gör att det blir lite riskabla situationer när hundar och hästar möts. Inget ont i att man har hunden med sig, men man måste komma ihåg att det handlar om djur, dessutom rovdjur (hunden) vs bytesdjur (hästen). Och om det finns flera hundar i stallet kan det bli konflikter, helt enkelt för att man kanske inte introducerat hundarna ordentligt för varandra t ex. Jag har själv haft flera hundar som varit med i stallet, och tänkte därför dela med mig av lite erfarenheter och tips.
 
Att ha hunden lös i ridhuset när man rider är kanske ett mindre bra val om inte allas hästar är vana.
 
 
Jag har alltid sett stallet som hästens hem. Där ska det vara lugnt och ordning, inget bus eller spring. Samtidigt har jag också fått inse att stallet är en superbra variant av miljö- och social träning för hundar. Det är massor att lukta på, se och höra, och det är inte sällan ganska många utmaningar som man inte kan få på andra sätt, exempelvis som på bilden nedan, Heepa fick vara med i stallet varje dag nästan och lärde sig snart att man var säkrast på havrelåren när det stod hästar i gången, då hade man dessutom bra uppsikt över gödselstacken och in i hagarna. Att låta hunden sitta på höga föremål gör dem ofta lugnare eftersom de får bra överblick. Att det dessutom är bra balans- och underlagsträning gör ju inget!
 
 
Ju mer du gör med din hund, desto mer konstiga saker accepterar den. Heepa hade vi på foder ifrån Försvarsmakten innan hon blev vår egen, och då ingick det i vårt "jobb" som fodervärdar att lära henne att vara cool överallt och hela tiden. Att åka skottkärra mellan stall och hage i stället för att springa intill mig var ett exempel på hur jag kunde kommendera henne till något konstigt, och det blev praktiskt nog en säkerhetszon, om hon kände sig trängd eller trött så hoppade hon upp i en skottkärra där hon var mer säker. Dessutom oerhört bra balansträning och förtroendebyggande mellan mig och hunden.
 
Heepa valde ganska snart själv att lägga sig i skottkärran när hon ville vara ifred från hästarna :)
 
 
När hästen och hunden inte känner varandra riktigt, eller om det blir som det blev i vårt fall, att Heepa stack in skallen i hagen och råkade bli zappad av elstängslet samtidigt som hästen klev fram och var nyfiken, så är det bästa att ha hunden kopplad när man är ute och går eller hanterar hästen. För allas säkerhet. Här nedan tränar Heepa på att umgås med hästen som "blev farlig och bet henne" när hon blev zappad, det tog en hel sommar att återfå hennes förtroende inför hästar efter den stöten. Men det slutade med att hon var oberörd igen, eftersom jag tog med henne överallt. Att man tränar med mycket hundvana och coola hästar som inte skulle komma på tanken att skada hunden är också avgörande förstås.
 
Börja i tid, så underlättar du för din hund när den är runt hästar. Ta med hunden till ridskolan eller ett mindre stall första gången och låt den bekanta sig med hästar som är väldokumenterat lugna och oberörda, då går det i allmänhet bättre. Låt hunden bestämma takten, locka men tvinga inte, och beröm när det går åt rätt håll. Ett "bra" är ofta bättre än godis i början, eftersom hunden har så mycket att ta in och ofta går lite i försvarsposition när det är en stor häst. Är hunden osäker är det bästa att ta den i famnen och låta den nosa och ha möjligheten att vända sig bort ifrån hästen.
Vaquero är nyiken på Grim
 
Heepas första möte med Titus
 
 
Ta med hunden så mycket som möjligt i stallmiljö, så lär den sig successivt att hantera ljuden, lukterna och alla intrycken. För en valp är det världens bästa sömnpiller! Här nedan är Heepa med och sitter kopplad bland hindermaterialet och tittar på medan jag fotar ett hoppekipage, en bra övning på att vara bland hästar. Det luktar häst, och hästen galopperar runt i paddocken, hon sitter fast men har ändå möjligheten att komma undan om det blir läskigt. Dessutom är det bra för att ryttaren har koll på var hunden finns.
 
 
Använd boxarna om hunden är ovan. Det kan vara en trygg plats, samtidigt som det är jättebra att träna på att lämnas ensam i en box som är tålig och där det inte finns något att skada sig på. Många hundar blir nöjda om de får vara med fram tills man sadlat, sen stängs in medan man rider, då vilar de i boxen under tiden.
 
 
 
Slutligen, har du en grundlydnad (få den att sitta, ligga, stanna, stå stilla och komma på kommando samt hålla kontakt med dig) på din hund så underlättar det i ALLA lägen, både i och utanför stallet. Träna på att ha hunden lös och få den att lyda och spontanbelöna den så vill den snart vara nära dig, för då lär den sig att det lönar sig att vara med husse/matte. Med spontanbelöna menar jag att du från ingenstans kastar fram en leksak och kampar lite, tar fram lite godis och ger eller börjar busa med hunden mitt under någon tråkig vardagspromenad t ex. Var spontan och oväntad, så lär du hunden att det kan bli spännande att vara med dig. Lär också hunden "på och av-knappen" d v s att på vissa ställen så är det ok att springa och leka, medan andra platser och situationer kräver att den är lugn och disciplinerad. Ungefär som med en häst; du vill inte att hästen står och hoppar på gången, där krävs att den är lugn, medan den gärna får ha energi under ryttare. Har du kontroll på din hund så gör det inte lika mycket om den inte känner alla i stallet, då kan du i regel få den att avbryta både lek och bråk och oönskade upptäcktsfärder. Men bäst är förstås att alla hundar som "hör till stallet" känner igen varandra och accepterar varandra. Lappar på stalldörren som berättar om vilen eller vilka hundar som är i stallet kan också vara bra.
 
Vår yngre hund Medina får träna på att stanna och stå stilla då och då, vilket hjälper när man är i stallet.


« Tidigare inlägg