Ikväll åkte vi till Uppsala för att köpa en kamera som jag funderar på om den kan vara något att ha som "backup" till den jag tittat ut... Jag har i alla tider använt Canon men jag testade en Nikon D90 en kort tid och blev rätt kär i den. Så jag kommer satsa på Nikon när jag kollar efter nytt, men en lite billigare men ändå vettig Canonkamera som backup är ju inte fel. Så för att hämta en Canon 1d Mark III åkte vi hela familjen, inklusive hundarna.

Väl framme var vi väldigt tidiga (det var halt så vi ville inte chansa). Eftersom Medina bodde i Uppsala hos en kille under några månader innan han ville sälja tillbaka henne till oss, så tänkte jag att jag kunde höra med honom om han ville träffa henne när vi ändå hade tid och var i stan. Ny telefon med nytt nr betydde att jag inte hade kvar hans nr i min lista, så jag googlade på hans namn, och hittade..hans dödsannons?! Bara någon månad efter att vi hämtat tillbaka Medina dog han. Snacka om att jag fick chills!

 

Jag har hela tiden sagt att det kanske var meningen att Medina skulle vara hos oss ändå, hon har verkligen ett speciellt beteende, så otroligt kärleksfull och vill alltid vara nära och man känner sig så galet speciell med henne.. som att hon var "tacksam" att få vara med oss. Nu kan hundar inte känna tacksamhet på det viset, jag vet, jag förmänskligar henne här. Men det är det bästa ordval jag kan komma på.

Och så visar det sig att han är avliden. Det var som att något gjorde att han hörde av sig till oss så hon fick komma hem och det blev ordning på hela situationen innan han gick vidare. Ibland vet jag inte vad jag ska tro...

 

Vi skakade obehaget av oss, gick in och köpte kameran och åkte till ridskolan i stan för att jag skulle få testfota lite medan hundarna sprang av sig lite energi på ett fält i närheten. Här kommer några bilder från provrundan (jag hade lite problem att hitta inställningar men det kommer med tiden.)

 

Jag är inte alldeles övertygad om att jag gillar den här kameran i stall och ridhus, den känns fortfarande inte särskilt ljusstark, men jag ska inte döma ut den för mycket. Jag hade ett 70-200 f/2,8 objektiv på för dessa bilder. När vi kom hem bytte jag till mitt  50mm f/1,4 och tog en bild på Heepa i sängen, och den blev oväntat bra. Så vi får se vad jag gör med min Canonfamilj... :) Nikon kommer i alla fall bli min huvudsakliga kamera det har jag redan bestämt.