Hunden, naturlig del i stallet

Jag tror att jag kan räkna på ena handens fingrar de stall där jag varit där det inte funnits en eller flera hundar i stallet. Det är uppenbart att hunden och hästen liksom "hänger ihop". Men enligt min erfarenhet så är det inte alldeles okomplicerat alla gånger. Det finns flera faktorer som gör att det blir lite riskabla situationer när hundar och hästar möts. Inget ont i att man har hunden med sig, men man måste komma ihåg att det handlar om djur, dessutom rovdjur (hunden) vs bytesdjur (hästen). Och om det finns flera hundar i stallet kan det bli konflikter, helt enkelt för att man kanske inte introducerat hundarna ordentligt för varandra t ex. Jag har själv haft flera hundar som varit med i stallet, och tänkte därför dela med mig av lite erfarenheter och tips.
 
Att ha hunden lös i ridhuset när man rider är kanske ett mindre bra val om inte allas hästar är vana.
 
 
Jag har alltid sett stallet som hästens hem. Där ska det vara lugnt och ordning, inget bus eller spring. Samtidigt har jag också fått inse att stallet är en superbra variant av miljö- och social träning för hundar. Det är massor att lukta på, se och höra, och det är inte sällan ganska många utmaningar som man inte kan få på andra sätt, exempelvis som på bilden nedan, Heepa fick vara med i stallet varje dag nästan och lärde sig snart att man var säkrast på havrelåren när det stod hästar i gången, då hade man dessutom bra uppsikt över gödselstacken och in i hagarna. Att låta hunden sitta på höga föremål gör dem ofta lugnare eftersom de får bra överblick. Att det dessutom är bra balans- och underlagsträning gör ju inget!
 
 
Ju mer du gör med din hund, desto mer konstiga saker accepterar den. Heepa hade vi på foder ifrån Försvarsmakten innan hon blev vår egen, och då ingick det i vårt "jobb" som fodervärdar att lära henne att vara cool överallt och hela tiden. Att åka skottkärra mellan stall och hage i stället för att springa intill mig var ett exempel på hur jag kunde kommendera henne till något konstigt, och det blev praktiskt nog en säkerhetszon, om hon kände sig trängd eller trött så hoppade hon upp i en skottkärra där hon var mer säker. Dessutom oerhört bra balansträning och förtroendebyggande mellan mig och hunden.
 
Heepa valde ganska snart själv att lägga sig i skottkärran när hon ville vara ifred från hästarna :)
 
 
När hästen och hunden inte känner varandra riktigt, eller om det blir som det blev i vårt fall, att Heepa stack in skallen i hagen och råkade bli zappad av elstängslet samtidigt som hästen klev fram och var nyfiken, så är det bästa att ha hunden kopplad när man är ute och går eller hanterar hästen. För allas säkerhet. Här nedan tränar Heepa på att umgås med hästen som "blev farlig och bet henne" när hon blev zappad, det tog en hel sommar att återfå hennes förtroende inför hästar efter den stöten. Men det slutade med att hon var oberörd igen, eftersom jag tog med henne överallt. Att man tränar med mycket hundvana och coola hästar som inte skulle komma på tanken att skada hunden är också avgörande förstås.
 
Börja i tid, så underlättar du för din hund när den är runt hästar. Ta med hunden till ridskolan eller ett mindre stall första gången och låt den bekanta sig med hästar som är väldokumenterat lugna och oberörda, då går det i allmänhet bättre. Låt hunden bestämma takten, locka men tvinga inte, och beröm när det går åt rätt håll. Ett "bra" är ofta bättre än godis i början, eftersom hunden har så mycket att ta in och ofta går lite i försvarsposition när det är en stor häst. Är hunden osäker är det bästa att ta den i famnen och låta den nosa och ha möjligheten att vända sig bort ifrån hästen.
Vaquero är nyiken på Grim
 
Heepas första möte med Titus
 
 
Ta med hunden så mycket som möjligt i stallmiljö, så lär den sig successivt att hantera ljuden, lukterna och alla intrycken. För en valp är det världens bästa sömnpiller! Här nedan är Heepa med och sitter kopplad bland hindermaterialet och tittar på medan jag fotar ett hoppekipage, en bra övning på att vara bland hästar. Det luktar häst, och hästen galopperar runt i paddocken, hon sitter fast men har ändå möjligheten att komma undan om det blir läskigt. Dessutom är det bra för att ryttaren har koll på var hunden finns.
 
 
Använd boxarna om hunden är ovan. Det kan vara en trygg plats, samtidigt som det är jättebra att träna på att lämnas ensam i en box som är tålig och där det inte finns något att skada sig på. Många hundar blir nöjda om de får vara med fram tills man sadlat, sen stängs in medan man rider, då vilar de i boxen under tiden.
 
 
 
Slutligen, har du en grundlydnad (få den att sitta, ligga, stanna, stå stilla och komma på kommando samt hålla kontakt med dig) på din hund så underlättar det i ALLA lägen, både i och utanför stallet. Träna på att ha hunden lös och få den att lyda och spontanbelöna den så vill den snart vara nära dig, för då lär den sig att det lönar sig att vara med husse/matte. Med spontanbelöna menar jag att du från ingenstans kastar fram en leksak och kampar lite, tar fram lite godis och ger eller börjar busa med hunden mitt under någon tråkig vardagspromenad t ex. Var spontan och oväntad, så lär du hunden att det kan bli spännande att vara med dig. Lär också hunden "på och av-knappen" d v s att på vissa ställen så är det ok att springa och leka, medan andra platser och situationer kräver att den är lugn och disciplinerad. Ungefär som med en häst; du vill inte att hästen står och hoppar på gången, där krävs att den är lugn, medan den gärna får ha energi under ryttare. Har du kontroll på din hund så gör det inte lika mycket om den inte känner alla i stallet, då kan du i regel få den att avbryta både lek och bråk och oönskade upptäcktsfärder. Men bäst är förstås att alla hundar som "hör till stallet" känner igen varandra och accepterar varandra. Lappar på stalldörren som berättar om vilen eller vilka hundar som är i stallet kan också vara bra.
 
Vår yngre hund Medina får träna på att stanna och stå stilla då och då, vilket hjälper när man är i stallet.




Upp och ner-dag

Idag kastades jag mellan glädje och sorg. Lucky RIders chefredaktör hörde nämligen av sig för att höra om jag var intresserad av att frilansa för deras tidning, hon hade sett bilder på min hemsida på Lill och Midnight och gillade dem och ville veta om jag kunde skriva med. Tja, det är väl upp till läsaren att avgöra, men jag har haft en av landets större hästbloggar under något år så lite har jag väl lärt mig.
Jag fick ett uppdrag att göra en provintervju med en westernmänniska, och det gick som på räls att hitta en som passade. Superkul!
 
Mindre kul var att höra att en av valparna i Heepas kull har en obotlig sjukdom som gör att den inte kan ta upp näring som den ska, det går förhoppningsvis att medicinera men det är ju så klart tråkigt att det skulle bli så. Vi håller tummarna för att det ska bli ett positivt svar på medicineringen, det var en av mina favoriter som liten så det känns ju lite extra förstås.
Men jag tillhör inte de som målar fan på väggen innnan jag vet hur något blir, så jag väntar med att sörja. Just nu är jag mest av allt glad. Men eftersom valparna var oerhört söta allihop så kan jag ju visa hur de såg ut och vad de hette. Medina är den vi har kvar själva idag.
 
 
Underbara fluffbollar, eller hur? :)




Mina bästa vänner

 
Försvarsmaktens Heepa, som vi hade på foder och sedan köpte för hon var för lugn för tjänst. Heepa är dessutom mamma till...
 
Medina. Världens i särklass gladaste, piggaste och mest energiska hund som älskar allt som människor kan hitta på tillsammans med henne. Vår lilla kärleksboll som vill ligga och kramas i sängen hela nätterna!
 
Och tja, jag klagar inte på hur kameran fungerar än så länge. Inomhusbild i skenet av en glödlampa utan blixt och ändå en sån ljus och fin bild på Heepa? I'm in love!
 


« Tidigare inlägg